
En enkel vit kruka, lite mossa och ett blockljus. Mer än så behövs inte för att skapa lite adventsstämning. Den här har min pappas fru Ulla (med bloggen mittlillahimmelrike.blogspot.com) gjort.


Små ljuskoppar och plastväxter inhandlade i en nyöppnad butik vid Bergs slussar. Slussport 11, tror jag butiken hette.
Vattnet håller sig färskt i ett par veckor innan man måste byta.
Väggkrukor inhandlade på Indiska.
Blommorna dör tyvärr rätt snabbt. Dålig omtanke i kombination med stekande sol på eftermiddagen gör levnadssituationen för växter en smula ogynnsam.
Placerad på väggen ovanför den avlutade trappan.
Tittut!
Lördagsmorgon. Barnen sover. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. En humla gör sig besväret att försöka komma in genom den öppna dörren. Jag går ut och plockar lite blommor. Allt är lugnt här på landet. Höstvetet som såddes innan vintern börjar nå mogna höjder. Först ska det bli gyllenbrunt innan det ska skördas. Livet är fint!
Min blålila rododendronbuskar blommar fint nu. Fler borde planteras...
Röda och svarta vinbär i mängder. Snart börjar de skifta färg. Borde ta vara på dem alla i år.
Min snart sjuåriga dotter luktar på syréner. Hon kommer att minnas dessa somrar när hon blir stor. Precis som vi alla förknippar doften av syrén till något från vår barndom...
Det finns olika sorters syréner. Den här är mer skir än de andra på tomten. Borde ta reda på vad de heter, och sätta fler. De doftar...GOTT!



Fick ett hörnskåp av den gamla damen också. Det passade perfekt i ett av hörnen i köket. Högst upp tänkte jag lägga olivkvistar eller varför inte några kvistar av min vita klätterros som redan börjar knoppa utanför köksfönstret.
Ett tennskrin och en liten glasflaska är det enda jag placerat på skåpet än. Vet inte riktigt vad jag ska ha här än.
Jag är förtjust i skrinet. Inuti tänkte jag lägga små vackra ting som små fingrar gillar att pilla med när de besöker faster Anna.
Det var egentligen inte det tyget jag velat haft på stolarna. Min dröm var att hitta ett tyg med dov blå botten och blommönster. Där blommorna inte hade allt för skarp färg. Jag lyckades inte... men jag letar vidare. Tills dess får stolarna ha detta medaljongtyg, som är resor mycket bättre än originalet (som jag trots allt låtit sitta kvar under).
Fatet är helt intakt. Inte en flisa har försvunnit.Fatet står just nu på vårt nya Gustavianska matbord. Både fatet och matmöbeln fick vi av den avlidna tanten som svärmor tagit hand om. Den stackars gamla damen hade inga egna anhöriga... Men vi får hoppas att hon tittar ned från stjärnorna och är glad över att hennes prylar kom till användning!

Min svärmor är en fantastisk kvinna. Hon har jobbat inom äldreomsorgen i många år. En kvinna var hon särskilt nära, och när hon nu dog fick min svärmor ärva hennes grejer. Ett helt bohag som skulle rensas ut. Vi fick följa med och ta vad vi ville. Jag tog bland annat den här kaffeservisen från Rörstrand. Vet tyvärr inte vad den heter, eller från när den är...men fin är den!
I uterummet hänger den här lyktan. Ger ett mysigt ljus under ljumma sommarkvällar.
Jag hade ju kunnat arrangera bilden genom att sätta in ett obrunnet ljus. Men jag inte mycket för att styla innan jag tar bilder. Så här bjuds ni bara på bilder så som det ser ut till vardags!
Nu ska vi grilla för andra gången den här säsongen!

Tänk så fin hon är den lilla kvinnan. Å vad hon jobbar. Matprogram och nu egen tidning! Som journalist borde jag ju recensera den.
En tidning full med småblommig 50-talsinspiration. Något bleka "plottriga" rubriker. Stundtals personlig, vilket är ett smart drag. Det drar läsaren närmare huvudpersonen - Leila. Hennes mamma skriver krönika och två av Leilas vänner ställer upp på bilder kring en grillafton. Tidningen växlar mellan inredning och baktips.
En tidning för dig som gillar Leilas stil! Alltså en tidning för mig!
Nygammal skylt. Liknande har jag sett på Åhléns.
Nämen, där är jag! Å på spegeln har jag satt upp lite klisterdekoration från Lagerhaus. Det gjorde jag när jag flyttade in för två år sedan. Nu vet jag inte om jag gillar den längre...
En gammal nyckel i en gammal dörr. Säkert lika gammalt som huset. Runt 100 år med andra ord.
Inne på den lilla lilla toan så sitter också dörren till vår lilla källare på ca en kvadratmeter. Fråga mig inte vad den ska vara till för. Men det sitter lite mätare och sånt där nere. När vi flyttade in så hade de tidigare ägarna lämnat kvar råttfällor, vilket vi blev lite skrämda av. MÖSS? Det vill vi inte veta av. Så nu är vi tre katter rikare, och inte en mus så långt ögat når. Förutom de möss som vädras här inne på toaletten då...;)